Det här är en saga. Den har prinsar och prinsessor, troll, drakar och slott med tinnar och torn. Det finns det som är ont, det finns det som är gott, det finns det som är enkelt och det finns det som är svårt. Det finns hjältemod och det finns grymhet. För den som är uppvuxen i en betongförort finns allt det där och mycket mer; en koja i en urholkad del av ett taggbusksnår, en kanelbulle med röd saft i ett fritidsgårdsfik med insparkade fönsterluckor. Det vackra i det fula, det varma mitt i det kalla. Det första kärleksäventyret; den trevande, fuktiga kyssen på limpasadeln till en Puch Dakota. Det gapiga gänghänget på en asfaltsplan med ogräsvulkaner, under en gatubasketkorg som aldrig haft något nät. Snus och cigg, häxblandningar, banansträngar och oregano i en stulen pipa, snattade LP-skivor och singlar, blandband och drogfria högstadiediscon. Det här är inte en längtan tillbaka till det som varit. Det här är inte nostalgi. Men det är en hyllning. En hyllning till de vi var och de krafter som där och då gjorde oss till dem vi är idag. Och just den här sagan, den har bara börjat. Allt du behöver göra är att kisa med ögonen lite. Sen är du i drömriket. Drömriket är: Adde Andréasson Niclas Engelin Jonas Slättung Ralf Gyllenhammar
