Andra plattan från The End Machine som består av idel kända ansikten, faktiskt ingår hälften av Dokkens klassiska sättning här. På gitarr George Lynch, och på bas Jeff Pilson. Wild Mick Brown har valt att pensionera sig och ersätts av sin bror Steve Brown på trummor. Avslutningsvis hittar vi, precis som förra gången, Robert Mason, bakom mikrofonen (han sköter numera också sången i Warrant). Låter det som Dokken då? Ja, det är väl frågan alla ställer sig. Svaret är att bandet tagit ett kliv närmare det klassiska soundet, utan att kompromissa sin egen identitet. Melodier att minnas och riff som sitter… George Lynch i sitt esse! LP:n släpps på vit vinyl.
