Elfte albumet med Evergrey är också den tredje och avslutande delen i ett koncept som började med “Hymns For The Broken” och “The Storm Within. Inför inspelningen av “The Atlantic” ställdes Evergrey inför stora utmaningar, såväl privata som inom bandet. Resultatet är ett album präglat av de senaste årens motgångar och som färgat av sig på musiken i form av ren ärlighet. Det är bandets tyngsta och mörkaste album hittills i karriären men även det mest varierande. Musiken kommer från en plats av total transparens och en aldrig tidigare skådad klarhet. Det är samtidigt även det albumet som Evergrey alltid velat skriva.
