Femte plattan från Riverdogs som med sin melodiska och bluesiga rock skulle ta över världen i början av 90-talet, när debuten kom. Dock så ledde det ändrade musikklimatet och skivbolagsstrul till att bandet snabbt gick skilda vägar. Vivian Campbell fick jobbet att efterträda Steve Clarke i Def Leppard och sångaren Rob Lamothe fortsatte som solomusiker och producent. Detta är organisk varm hårdrock med bluesinfluenser och fantastiska låtar. 1990 kom det en platta rätt upp och ner som jag inte hade väntat mej… ett nytt band med Vivian Campbell som jag tidigare hade diggat stenhårt i Sweet Savage, Dio och även under hans sejour i Whitesnake. Med i bandet var en för mig ny sångare - Rob Lamothe som jag tyckte (och tycker) sjunger röven av de flesta melodiösa rocksångare. En grym sångare med feeling som få. Plattan blev en halvhit och det snackades en del om den men det blev ingen fortsättning då… Viv gick vidare till Shadow King för att sedan hoppa på Def Leppard-tåget. Rob gjorde ett gäng grymma soloplattor som ingen nästa n uppmärksammade och tiden gick… 2011 gjorde de comeback på egen hand med minialbumet “World Gone Mad” som var bra men nu är de tillbaks på allvar. Lyssna på Rob’s sång… Lyssna på Viv’s gitarrsolo… Dessutom en grym jävla låt. Jag älskar det! Plattan släpps den 7 juli och är ett av årets mest säkra köp om ni frågar mig! // Pär Winberg
